Kindpussens gåta
Kategori: Allmänt
En längre vistelse i kindpussarnas förlovade land får den ovane att reflektera.
Första gången på dagen man träffas kindpussas man. Tjejer med tjejer och killar, killar med tjejer. Kille - kille däremot, de skakar hand. På morgonen inför lektionerna är det kindpussparad varje gång någon anländer och när man skiljs åt är det samma visa. OBS! Träffas man däremot vid ett senare tillfälle samma dag, så har man redan hälsat och att då kindpussas anses konstigt och man (jag) möts av kommentarer och konstiga blickar.
Många typer av kindpussar existerar. Regionalt som internationellt - Antalet pussar/vändningar skiljer sig mellan olika franska regioner. Startsida kan också variera vilket kan skapa förvirring och, i vissa fall, en viss pinsamhet. I Poitou-Charentes gäller två pussar, med start åt vänster vilket innebär puss nr 1 på höger kind.
Även individuella skillnader existerar. Bland många kan några tydliga urskiljas:
¤ Ljudet. Mer eller mindre ljudliga pussar utdelas.
¤ Avståndet. Större eller mindre avstånd mellan mun och och själva träffpunkten för pussen.
¤ Träffyta. En del pussar fysiskt på kinden, andra i luften. Luften är det absolut mest vanliga.
¤ Kontaktstyrka (vid luftpuss). Ordentligt tryck kind-mot-kind ställs mot det mer tafatta knappt-nudda-kinden-alls.
¤ Kindens nuläge. Det finns kalla kinder, varma kinder, mjuka kinder, sträva kinder, hårda kinder, skäggiga kinder, rent av lurviga kinder, svettiga kinder, parfymdoftande kinder...
Men vem ska man då kindpussa? När man träffar någon för första gången och hälsar med sitt namn, så är det fortfarande kindpussen som gäller. Här får man passa sig för auktoriteter! Auktoritära personer skakar man hand med nämligen. Det bästa tipset här är att avvakta initiativ från den auktoritäre själv. Efter mitt inträde i friidrottstävlandet till exempel, så är det nu kindpussande som gäller med samtliga tränare - även de jag inte haft själv. Auktoriteten har minskat i och med mitt officiella inträdande i tävlingsgemenskapen.
Avslutningsvis får jag väl helt enkelt lov att säga... Puss på er!
(Anledningen till detta inlägg är ett freudianskt uppskjutande - imorgon har jag examination/presentation av min uppsats. Femton minuter framför en jury och mina handledare, därefter en halvtimme av frågor. Hittills tar det väl en 27 minuter för mig istället för 15, måste ta tag i det där nu tror jag).
