belleetrebelle.blogg.se

Dagar i Poitiers

Ett stycke helg

Kategori: Allmänt

Den här helgen hade vi turen att få en tredagarshelg. Som vanligt var vi väldigt få som var kvar i Poitiers och som var sugna på att umgås, men fem tappra har vi i alla fall varit som hållt ställningarna och haft en bra helg. 
 
I fredags var det fest som gällde. Vi startade hos Jullian som bor i stan och vid ett-tiden började vi röra oss mot klubben vi skulle till. Medan vi promenerade började det snöa och efter vår mellanlandning på en bar hade det hunnit lägga sig ett vitt lager av blötsnö över världen. Vilket innebar att vägen till klubben blev ett enda långt snöbollskrig, underbart. 
 
Mindre underbar blev hemvägen. Vi hade åkt bil in till stan och eftersom alla druckit fanns det inte längre någon som kunde köra. Klockan var halv fem på morgonen.
Vi gick först i 20 minuter i fel riktning för att ta oss till en busshållplats bara för att inse att bussen inte skulle komma förrän 45 minuter senare. Taxin hade lång väntetid så det var bara att ge upp det med. Taxinätet i den här staden kunde verkligen vara bättre. Sist jag kom med tåg när bussarna slutat gå och var tvungen att ta taxi från järnvägsstationen fick jag vänta en timme eftersom det var så många som behövde taxi och de bara hade fem bilar i trafik. Så är det jämt. 
Alltså hade vi inte så mycket val. Antingen kunde vi stanna och vänta på bussen i 45 minuter för att sedan åka i 45 minuter, eller så kunde vi gå.
 
Vi gick. Eller vadade snarare. Snön var nämligen inte längre snö utan ett tre cm lager slask. Skorna var genomblöta redan när vi började gå och vi hade en fem-sex km framför oss. Vi försökte lifta och ringde taxi flera gånger utan lycka. Jag hade i alla fall vinterskor, en av tjejerna hade öppna högklackade skor. En timme och en kvarts blötsnöpromenad blev det sammanfattningsvis och jag stapplade äntligen in genom min dörr klockan kvart i sex på morgonen.
 
I lördags cyklade jag tillbaka samma väg för att ta mig till tågstationen och hämta ut biljetter. Jag var lagom trött på den vägen då och dessutom är det väldigt backigt för en stackars Uppsalabo. Jag belönade mig helt enkelt med en cappuchino och en stund av caféplugg. Konsten att förena nytta med nöje.
På kvällen träffades vi för att äta på restaurang tillsammans. Det blev en mysig och lätt övertrött tillställning med väldigt god mat. På väg därifrån föreslogs en långpromenad på söndag förmiddag. Som om vi inte gått tillräckligt, jag trodde att det var ett skämt. Men imorse tog vi oss till ett skogsområde i utkanten av staden och traskade runt i ett par timmar. Vädret var uselt och supertråkigt men jag kunde ändå ana fina vyer i diset och sällskapet var bra.
En skön start på dagen. Och en många gånger bättre promenad än den som gjordes i fredags natt. 
 
 Från promenaden imorse.
 
  
Klubben.
 
 
 
Det var den helgen det. Måndag imorgon, ha en bra vecka!

Återkomsten

Kategori: Allmänt

Hela höstterminen samlad på åtta tentor på masternivå, på fyra dagar. Allt på franska. 
 
Det var vad som väntade mig när jag åkte tillbaka till Frankrike redan den femte januari. Den här gången mellanlandade jag dock hos Assa, en klasskompis som bor utanför Paris, precis vid Disneyland. Hon kom och mötte mig på flygplatsen och skjutsade hem mig till sin brors familj, där stannade vi över natten båda två. Hennes brorsbarn på 8 och 4 år väckte upp min sovande franska med frågor om hur långt bort Sverige ligger och om jag är kompis med Zlatan. Jag somnade i skenet av Disneylands sagoslott och vaknade till en halvdag med plugg för att sedan ta tåget till Poitiers tillsammans med Assa.
Sedan var det några dagar av hetsplugg som gällde. På tisdagen den 8 januari hade jag första tentan, två nya levererades på onsdagen och tre till på torsdagen, tre av de svåraste ämnena dessutom, mellan 8.00 - 18.30. Tuff dag kort sagt. Jag var skapligt motiverad att plugga den kvällen men hade inte så mycket val. På fredag förmiddag betade vi av de två sista tentorna. Vilken underbar känsla som infann sig när sista tentan äntligen var skriven och inlämnad!
 
Det var en helt sjuk vecka för att sammanfatta det hela. Glädjen och lättnaden av att ha betat av en tenta grumlas rätt effektivt när det bara är att skynda sig hem för att ta tag i två-tre nya ämnen. Det var en vecka av blod, svett och tårar, bokstavligt talat. 
 
Men det gick! Jag har fruktat den här veckan hela hösten och verkligen tvivlat på att jag skulle förstå frågorna och kunna skriva något överhuvudtaget. Jag har inte sett det som en realistisk möjlighet att kunna klara alla tentor, snarare som att jag är dum som ens tänker tanken på att kunna skriva ett enda vettigt svar. 
Men tenta efter tenta lades upp framför mig och jag förstod frågorna och kunde, helt eller delvis, formulera rimliga svar. Det har gått bättre än jag kunnat ana. Detta trots att nästan alla tentor bestod av två frågor, vilket innebär att man måste ha koll på just det de frågar om. Har man noll koll på en av frågorna försvinner ju (minst) 50% av tentan och därmed chansen till godkänt (50%).
På någon tenta var jag tvungen att be om hjälp när lexikonet gav konstiga översättningar av tentafrågan och när jag inte förstod en formulering, men det gick bra att fråga. På biomekaniktentan insåg jag plötsligt att sista frågan handlade om en fot och inte två (vilket ändrade hela uppgiften och definitivt alla svar) samtidigt som tentavakten vrålade "2 minuter kvar!". I efterhand när vi pratade om tentan visade det sig däremot att inte ens fransmännen förstått en av delfrågorna till sista frågan, då känns det verkligen okej för mig att missa på det. 
 
Vi har fortfarande inte fått några resultat men jag har egentligen redan lyckats med tanke på mina förväntningar. Jag har ingen aning om hur mina svar står sig för rättning men faktum kvarstår att jag har svarat på alla frågor. Det är en stor vinst i sig. Kanske har det till och med gått vägen? 
 
Nu är vi redan inne på vår andra vecka av den nya terminen, med nya ämnen. Allt vi fick som vila efter tentaveckan och ett jullov präglat av plugg var en ynka helg... Tentafestandet den helgen sträckte sig till att vi fyra(!) som var kvar i Poitiers låg i en soffa, åt pizza, tittade på teve och youtube-surfade. Alla var helt slut. Vi sjöng lite karaoke också ja, först på franska men sen tyckte Mickaël att "Kajsa har precis skrivit åtta tentor på franska, det minsta vi kan göra är att sjunga en låt på engelska". Fin gest. Mindre fint lät det när vi sjöng men det kändes fint med ett erkännande. 
 
Nu ska jag sluta skriva så att ni orkar läsa, skriver snart igen istället. 
 
Hej på er!