April. Idag är det höst en snabbis med stormvindar och regn. Våren är på efterkälken även i Frankrike.
Här är det så kallt inomhus också, inte minst där vi har lektioner. Ibland har jag jackan på i klassrummen, alltid halsduk och dubbla tröjor. Vissa dagar undervisar läraren i ytterjacka. Som idag till exempel. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att isolera hus? Det är mycket fönster i vår universitetsbyggnad, det kanske är därför. I vissa salar är det fönster i taken också och imorse satt vi i ett sådant rum. Det regnade. Inte mycket men det behövdes inte, regnet smattrade ändå mot takrutan så att läraren fick höja rösten rejält för att höras överhuvudtaget. Samma problem uppstår varje gång det regnar. Samma problem uppstår dessutom varje gång en helikopter passerar över byggnaden. "En helikopter, det är väl inte så ofta", tänker ni nu. Men ack så fel. Sjukhusets helikopterplatta är ett stenkast bort (Inte ett av mina stenkast dock, då kommer man knappt till andra änden av rummet men det säger mer om mig än om helikopterplattan). Anyway.
Jag har idag bestämt mig för att skriva mitt projektarbete på engelska istället för på franska. Min universitetshandledare (jag har tre handledare: 2 på sjukhuset, 1 på universitetet) förklarade i början av praktiken att jag fick välja. Eftersom jag fått höra att det var franska som gällde var jag helt inställd på det och när min handledare dessutom var övertygad om att jag skulle klara det språkmässigt så bestämde jag mig för att åtminstone börja på franska, om inte annat så för att kunna få hjälp rent innehållsmässigt.
Men så har vi nu presenterat våra projekt på ett seminarium. Seminarieledaren, även vår statistiklärare, är en otroligt lång och senig man, faktiskt lite seriefigursaktig. Han pratar med hela kroppen, är snäll och hjälpsam och vet vad det innebär att vara utbytesstudent eftersom han själv har pluggat utomlands. Hur som helst, han förklarade att juryn som ska bedöma arbetet kommer att bedöma alla arbeten lika (såklart) och att jag kommer att ha ett "monstruöst" (jag älskar ordvalet) handikapp i förhållande till fransmännen. Det kan han ju ha rätt i.
Det är väldigt mycket lättare att skriva på engelska även om jag märker att franskan tagit över en del. Ordföljderna blir inte alltid helt logiska och många ord slutar helt plötsligt med "...que" istället för "...ic" (som ergonomique till exempel, inte helt ok engelsk stavning). Nu gäller det att komma igång med skrivandet.
Jag hade möte med min universitetshandledare idag och vi diskuterade vad jag gjort under praktiken och hur det bäst ska framföras i arbetet. Han berömde mig för att jag gjort ett bra jobb och en bra praktik och tyckte att jag hade bra material att jobba med. Det är skönt att höra honom säga det eftersom han vet vad han pratar om när det gäller att skriva uppsats. Många gånger när jag haft möte med honom har vi bara snabbt stämt av att allt är bra. Den här gången satt vi en hel timme tillsammans och tittade på materialet och diskuterade. Det var skönt att samarbeta, få lite hjälp och tips. Det krävs att någon tar sig tid att lyssna för att jag ska lyckas få ur mig alla delar jag tänkt på när det ska framföras på franska. För att resonemanget ska hinna leda någonstans, för att den andra parten ska hinna förstå essensen i det jag försöker säga. Ofta hittar jag mig själv halvvägs längs ett resonemang medan den andra parten tror att jag är framme. Hela praktiken har jag fått ta många beslut och jobba fram mycket själv eftersom jag inte kunnat bolla tillräckligt bra med mina handledare när de haft dåligt med tid. Som att jag har börjat bolla med dem men inte hunnit kasta alla bollar.
Ja. Precis så är det. Att inte hinna kasta alla bollar.
Men det är nyttigt att lära sig jonglera.
