Tidsfördriv
Kategori: Allmänt
Det finns ett ställe här som heter Bibliocafe. Det är ett café i stan som har öppet till sent på kvällarna och (till och med!) på söndagar. Annars är verkligen ingenting öppet en söndag. Jag har hittat en matbutik som har öppet ett par timmar på morgonen, och en frukthandel. Men faktum är att hela Frankrike är mer eller mindre avstängt på söndagar.
Hur som helst. Bibliocafé. Det är ett litet, mysigt ställe där man kan dricka Sherlock Holmes-öl eller Simone de Beauvoir-vin och ta en bok från en av hyllorna eller låna ett spel. Det känns som att man sitter i någons vardagsrum. Ibland kör de livespelningar eller nåt event, jag och en klasskompis var på en riktigt bra och oerhört fransk spelning där för några veckor sen. Och en helg gick jag, Mickaël och Jullian dit för att spela spel. Då hade en liten svart- och vitfläckig kanin flyttat in i en bur under en hemmasnickrad bokhylla.
Vi spelade först Kinaschack och sen gick vi över till Alfapet. Turligt nog stängde caféet innan jag hann förlora alltför stort eftersom vi var tvungna att avbryta omgången. Det ska ju vara så sjukt många bokstäver i vartenda franskt ord och jag insåg snabbt att mitt ordförråd inte riktigt höll måttet. Framför allt inte mot ett dubbelt franskt motstånd. Kinaschacket gick aningen bättre.
Till vänster är det jag bredvid min tystlåtne bordsherre på en kanadensisk bar. Till höger bibliocafé.
Nu är den sex veckor långa praktiken slut och den här veckan har alla klasskompisar kommit tillbaka till Poitiers. Under hela den här tiden har det bara varit jag, Mickaël och Jullian ur kompisgänget som varit i Poitiers. Den tappra Poitiers-trion. Vi har alla tre varit lika sällskapssjuka på helgerna och sett till att fylla vår lediga tid tillsammans. Vi har kollat in olika barer, pubar och restauranger, tränat, åkt till simhallen som har bastu(!), gått på bio, gjort utflykter och varit på rugbymatcher när en klasskompis spelat. Och för första gången sen jag kom hit har vi träffats och lagat mat tillsammans, annars är det alltid hämtpizza eller fryst pizza som gäller, varvat med McDonalds eller Quick, den franska motsvarigheten.
Vi har haft det riktigt bra faktiskt, från början var jag den enda ur kompisgänget som skulle ha praktik i Poitiers vilket kändes både tråkigt och jobbigt. Det har varit riktigt skönt att ha några att hänga med och vi tre har haft kul tillsammans. Jag har märkt hur väldigt mycket lättare det blir med språket när vi bara är tre. Det kräver att alla är inblandade i samtalet och jag tvingas ta plats och göra min röst hörd. Dessutom är det bara ett samtal på gång, inte flera samtidigt så som det lätt blir när man är många.
Rugbymatch i snöfall, på fridrottstadion där jag vanligtvis tränar.
Vi har också hunnit med att vara på Futuroscope. Det är ett slags film-nöjesfält 20 minuter utanför Poitiers där de kör film på enorma dukar i 3D, 4D och allt vad det är. Det tog oss en hel dag att ta oss igenom alltihop och då halvsprang vi ändå mellan attraktionerna. Det var några riktigt bra filmer och coola upplevelser. I en salong hade man filmdukar både framför sig och under sig, och stora blåvalar simmade majestätiskt under ens fötter. Flera filmer bjöd på häftiga djur- och naturupplevelser och andra var mer fantasifokuserade som "den lilla prinsen" och "arthur och minimojerna" där man fick spindlar i håret och taggar i ryggen. Ibland kan såna där filmer bli lite krystade och man får en känsla av att det bara handlar om att få in så många effekter som möjligt men här lyckades de faktiskt oftast. Kanske för att det var så många filmer och de kunde fokusera på olika effekter istället för att köra hela artilleriet i samtliga filmer.
De körde också en liveshow med en illusionist. Riktigt coolt! Helt plötsligt stod en äkta helikopter på scenen, och ena sekunden var assistenten på scenen för att i nästa stund vara illusionisten, som i nästa ögonblick dök upp mitt i publiken. Man känner sig verkligen grundlurad.
Mindre coolt var en av filmerna där de körde bil genom de smala gatorna i Poitiers. Man satt i säten som rörde sig och man fick känslan av att vara i bilen, att pressas till sidan i kurvorna och tryckas åt olika håll av hastighet och tvärbromsningar. Måttligt imponerande, ingen större skillnad mot hur det alltid är när vi åker bil i den här staden...
Futuroscope. Byggnaderna är lika, om inte mer, spektakulära än filmerna/upplevelserna som utspelar sig inuti dem.
En dansande kvinnlig robot vid entrén på Futuroscope.
Det får räcka där men nytt inlägg väntar inom kort, nu är det snart lunchdags för min del. Ha en skön fredag var ni än befinner er!
