belleetrebelle.blogg.se

Måndag, 03.45. Sverige. Klockan ringer, jag tvingar mig upp, plockar ihop mina saker, tar mina väskor och ger mig ut i gryningen. Det är redan ljust ute och fågelkvittret är öronbedövande. Jag ser en liten fågel på en gren och undrar i mitt sömndruckna tillstånd hur en så liten kropp kan få ur sig så mycket ljud. Jag antar att fåglarna är glada att det är vår. 04.20 rullar bussen fram och resan mot Paris börjar. 

 

09.10. Charles de Gaulle. Efter en espresso vänder humöret, dagen och livet och jag hoppar på tåget till min klasskompis Assa som bor utanför Paris, där jag ska spendera resten av dagen och natten. 

 

Tisdag, 05.40. Paris. Klockan ringer, jag tvingar mig upp, packar ihop mina saker, tar mina väskor och ger mig ut, den här gången tillsammans med Assa. Det är fortfarande ordentligt mörkt ute men fåglarna är ganska pigga ändå. Jag konstaterar att ljuset har återkommit till Sverige och att sommaren är nära. Det känns mycket mer som natt i Paris vid 6-tiden än i Stockholm vid 4-tiden.

 

09.40. Poitiers. Spöregn, hård vind och iskallt. Precis som när jag åkte för två veckor sen. Det här vädret är alldeles för bekant. Ändå har jag fått rapporter från kompisar om fint väder, över 20 grader och sol. Vilket välkomnande jag får. Antagligen är det jag som för med mig det dåliga vädret, den slutsatsen drar både jag, min handledare och en klasskompis, helt oberoende av varandra. Så det måste ju vara sant. 

 

På eftermiddagen är det dags för en extraträning med friidrotten. Min tränare hörde av sig medan jag var i Sverige och undrade om inte jag kunde tänka mig att tävla i kulstötning på söndag eftersom det är en stor regional klubbtävling på gång och klubben saknar en tävlande. Ja, varför inte? svarade jag. Jag har inte stött kula sen gymnasiet men jag har för mig att det var rätt kul. I regn och lera fick jag nu mitt livs första riktiga kulstötningsträning av en tränare jag aldrig träffat förut. Vi var tre som körde, en kille som kommit på åttonde plats i en nationell tävling, en tjej som är rankad fyra i Frankrike, och så jag. 

Vi hade en bra träning, de andra två var hjälpsamma och ödmjuka och stämningen bra. Tränaren var pedagogisk och hittade små detaljer som gjorde att jag kunde börja hitta en teknik och lyckas få iväg kulan någon meter längre än de första försöken. Jag höll mig som bäst runt kanske 7 meter medan de andra två låg på 12 - 13 meter. Mer än hälften ändå, det kan bli nåt det här! 

Tränaren sammanfattade det hela med att det "redan nu inte är dåligt men du behöver träna mer". Tur att jag har hela fyra dagar på mig.

 

Igår fick jag höra att tävlingen inte alls är i Poitiers som jag trott utan i Niort, en stad ett par timmar härifrån. Det jag tänkte mig som några timmars insats blir en istället en heldag med chartrad buss. Spännande. 

 

Onsdag, 17.30. Jag har hållit mig inne till förmån för pluggandet eftersom vädret ändå varit kasst. För någon timme sen vände det och solen tittade fram och det blev ljust och härligt. Jag tvingade mig att vänta och fortsätta plugga eftersom jag ju ändå har friidrottsträning ute ikväll. Om en halvtimme börjar träningen. Självklart hördes nyss ett avlägset åskmuller och nu träffar de första regndropparna mitt fönster. Ljuset har gått över i dunkel. 

 

Sådärja, spöregn. Hagel? Nej bara elefantdroppar. Alternativt monsunregn.

Dags att byta om till träningskläder och åka. 

 

 

Igår på universitetet.