belleetrebelle.blogg.se

Alltså det här med att lära sig ett nytt språk. Vilken nyttig upplevelse det är.

Bara det att få prova på att vara utanför sin trygghetszon och hela tiden ställas inför problem och hinder, under rätt trygga förhållanden. Jag har inte tvingats fly till ett land där jag måste lära mig allt från scratch och stanna på obestämd tid, jag har valt det här och jag kunde lite franska innan jag åkte. En viktig skillnad.

 

Däremot handlar det verkligen om att lära sig ett nytt språk här. Det är ingen idé att försöka med engelska om jag inte gjort mig förstådd på franska, när jag pratar engelska är det ändå ingen som förstår min accent. Om jag inte lägger till en fransk brytning det vill säga, det ökar chanserna en aning. Dock en väldigt liten aning. Några få gånger har det funkat med engelska men för det mesta handlar det istället om omskrivningar, liknelser, gester och charader. Gester kommer man långt med. 

 

 Det har hänt några få gånger när jag träffat en ny person och totalt misslyckats med vad jag skulle säga, att personen i fråga har reagerat genom att prata högre. Totalt ologiskt. Att börja prata långsamt och tydligt är logiskt, att försöka med engelska skulle kunna vara logiskt, men att prata högre? Den fördummande känslan det medför! Jag känner mig nedvärderad och tycker att jag blir behandlad som ett litet barn som inte förstår någonting. En känsla jag inte gillade när jag var barn heller. Det är så oerhört frustrerande.

Jag HÖR vad du säger. Bara för att jag inte kan uttrycka mig perfekt på det här språket så betyder inte det att jag är mindre intelligent. 

Samtidigt tycker jag att det är intressant att hamna i den situationen. Det är otroligt nyttigt att få uppleva det och jag inser att många med annorlunda kommunikation har det så alltför ofta. Det skulle inte förvåna mig om många av de barn och ungdomar jag träffat som är helt normalintelligenta men har icke-verbal kommunikation, eller är verbala men har svårt att få fram orden eller göra sig förstådda, ofta råkar ut för folk som höjer rösten för att öka förståelsen. Inom sjukvården händer det förmodligen med jämna mellanrum.

Jag hoppas att jag aldrig själv gjort så. Och att jag aldrig gör det. 

 

Grupparbeten är annars en vanligare form av att känna sig nedvärderad. Det beror verkligen på gruppen, de jag umgås mycket med tar sig oftast tid att lyssna och förstå och är intresserade av vad jag kan bidra med, men i vissa gruppkonstallationer är det hopplöst. Jag kan förklara något eller poängtera något som de andra låtsas förstå eller inte lyssnar på alls, men som de senare upptäcker själva. Frustrerande! Ibland ger jag upp och låter dem fortsätta trots att jag kan svaret men ibland står jag på mig och förklarar tills de förstått. Jag var helt slutkörd efter grupparbetena i början av hösten, nu är det dels lättare att prata men jag har också blivit bättre på att veta vad som är värt att lägga energi på. Dessutom har jag lärt mig vilka som lyssnar och anstränger sig för att förstå och vilka som inte gör det.

 

Och så själva språket då. Det franska språket. När en fransyska undrade vad jag haft för lektion och jag svarade psychophysiologie med ett "s" i början (syko...) så förstod hon inte alls. Jag upprepade gång på gång och försökte förklara och till slut utbrast hon "jaså Psychophysiologie!" med ett uttalat "p" i början. Jag kan verkligen inte förstå att det är så svårt att förstå en sådan liten uttalsskillnad. 

Och vägbeskrivningar. Säger man "toute droite" så menar man rakt fram, säger man istället "à droit"  så ska man svänga höger. Logiskt enligt fransmännen, som bäddat för missförstånd enligt mig. 

Och fromage blanc - vilket ordagrant borde betyda vit ost - hur kan det innebära naturell yoghurt? Det franska ordet för yoghurt är annars yaourt. Hallå?

 

En annan sak som skapar problem för mig är alla dessa förkortningar. Fransmännen ÄLSKAR förkortningar. Jag är helt övertygad om att anledningen till att det existerar så många är för att språket är för komplicerat och består av för långa ord för att man ska orka skriva allt... Bara en teori.

Till exempel sitter jag just nu med en kompis biomekanikanteckningar (som jag lånat för att skriva av eftersom mina egna i vissa fall är under all kritik). Det handlar då inte bara om att förstå biomekaniken och franskan, utan det handlar också om att tolka alla dessa förkortningar. En av meningarna lyder; "On ne peut pas ac ce test d'éq de déterminer q'  ex ont été le + bénéf, c/ met en jeu les 2 + coordinat¤ ". Piece of a cake? Jag har räknat ut att om man efter ordet sätter ut ett:

• upphöjt q = "que" (chaque)
• upphöjt R = "ieur" (valeur)
• ¤ = "ion" (condition)
• ' = olika beroende på ord, ingen logik

Sen finns det en drös med normala ta-bort-några-bokstäver-förkortningar som tjr (toujours), ac (avec), dc (donc), qd (quand), men sånt har vi ju i svenskan också. Det är lättare att begripa.

 

Idag när några klasskompisar försökte sig på uttalsträning med mig kom jag fram till att jag nog ska lära mig teckenspråk istället. Så nu kan jag säga "tåg" på både svenskt och franskt teckenspråk. Det ni! Tåg-tecknet är för övrigt mycket roligare på franska än på svenska. 

 

Ja, det här med att lära sig ett nytt språk alltså. Jag kanske sammanfattar det hela med att det finns många dimensioner helt enkelt.

 

Läggdags nu, godnatt!