Höstens intåg
Kategori: Allmänt
Nu verkar hösten ha kommit till Poitiers på riktigt med en helg av konstant regnande, kyla och vind. Själv har jag tajmat höstens intåg perfekt med förkylning och feber. Med snart två månader som gått börjar det dessutom kännas att jag varit borta ett tag, om inte annat så på nivån av hemlängtan. Saknar alla er därhemma! Feber, trötthet och ensamhet gör inte den saken bättre såklart.
Samtidigt blir vardagen här sakta men säkert mer trygg och normal. Vi har börjat umgås en del i klassen, dels vi åtta - tio pers som hängt ihop sen första veckan men också med övriga klassen. I måndags drog grabbgänget från Poitiers ihop till spontant kvällshäng där en av killarna drog igång en lek (till er kollofolk: Vakhängsleken! ;) Åtminstone hela trean i somras) där kända personer ska förklaras i tre omgångar med 1) andra ord, 2) ett ord, 3) charader. Lite småklurigt för mig med alla dessa lokala franska kändisar, plus att fransmännens engelska uttal gör det svårt att förstå även de engelska kändisarna... Men det gick riktigt bra faktiskt! Med lite fantasi behöver man inte alltid veta vem personen är.
I onsdags träffades vi i det lilla kompisgänget över några pizzor och i torsdags var det premiärutgång med klassen. Förfesten började vid 22-tiden och inte förrän vid halv två började folk prata om att gå ut(!). Eftersom ingen cyklar, förutom jag och en kille i klassen, så skulle vi istället gå ner på stan. En gångväg på fyrtiofem minuter. Buss, taxi..? Nej, vi GÅR istället. "Det blir kul!" sa en kille från Poitiers. OK då, sa jag.
Efter en och en halv timme (ja, du läste rätt. En och en halv TIMME) kom vi fram till klubben. Vi tog väl inte närmsta vägen direkt, och att försöka få tjugo mer eller mindre fulla ungdomar att gå i samlad trupp i samma takt är en klurig uppgift.
Klubben var full.
Så vi gick till nästa ställe, vilket tog ytterligare en halvtimme. Vid den klubben stod en vakt som pekade ut de två mest nyktra och trofasta killarna i gruppen "han ser trött ut och han ser trött ut. Ni kommer inte in här". Maktmissbrukare.
Vi väntade ett tag för att se om vakten skulle ändra sig men gav upp och gick till nästa ställe. Så till slut, strax före kl 05 och efter mer än två timmars promenad, kom vi in på ett dansgolv. Jag var lite lagom trött och less vid det laget och efter att ha tvingat mig själv att vara kvar en dryg timme tog jag min älskade cykel hem. Femton minuter hemifrån var jag. Två timmar?! Sjukt. Men förfesten var kul. Och första timmen promenad.
Fast allt är inte bara fest och fritid. Vi har oftast veckorna ganska fulla av föreläsningar och att gå 08-18 händer lite för ofta. Det är svårt att fokusera på franskan i så många timmar!
Men det blir lättare och lättare både att prata och förstå. Veckans språkliga utmaning var ett grupparbete som gick ut på att berätta om en vetenskaplig artikel. Det blev en härlig mix av språk i huvudet när jag var tvungen att översätta engelska meningar och förklara deras innebörd på franska när mina gruppmedlemmar förstått helt fel.
Kunskapsnivån i engelska är verkligen förvånansvärt låg, vilket också första engelsklektionen i onsdags bevisade. Konversationsuppgifterna var i princip på lågstadienivå och jag fick se till att prata tydligt och långsamt för att göra mig förstådd med enkla meningar. Den skriftliga uppgiften var max på mellanstadienivå. Om ens det.
Engelsklektionerna blir inte direkt en utmaning, helt enkelt. Till skillnad från samtliga övriga lektioner, så det är väl bara att passa på att njuta.
Det var väl allt för den här gången. Hej så länge!
PS. Som en liten höstbonus kastar jag in en bild på mitt husmoderliga kanelbullebak förra veckan (det var ju kanelbullens dag). Det var inget mindre än avancerat detektivarbete som krävdes i affären för att hitta alla ingredienser. Men med rödvin som kavel och pärlsocker i guld var succén ett faktum dagen efter när klassen bjöds på kanelbullar på rasten.
