belleetrebelle.blogg.se

Vaccinationer, läkarundersökningar, utdrag ur franska polisregistret och papper att skicka runt till olika ställen för påskrift, in i det sista. En vecka innan praktikens start blev allting äntligen klart och i måndags stod jag redo på Poitiers universitetssjukhus CHU för min första praktikdag. Sen dess har jag irrat runt i korridorerna i en alldeles för stor läkarrock med penna och papper i högsta hugg. Sex veckors praktik har börjat.

 

Den obligatoriska(?) praktikbilden med min, som ni kan se, ytterst personliga namnskylt:

 

Mina två handledare är sjukgymnaster som läst samma masterutbildning som jag. Nu har de chefspositioner och ägnar sig åt undervisning och handledning och skulle vilja ha mer tid över för forskning. Jag hade varit på sjukhuset och träffat dem ett par gånger innan praktikens start för att diskutera vad jag skulle kunna göra för arbete. Redan första gången vi träffades kändes det bra. Som att vi, trots franskan, pratade samma språk. Samma sjukgymnastiska språk. Med samma sjukgymnastiska synsätt.

 

Syftet med praktiken är att driva ett projekt som ska mynna i en vetenskaplig uppsats på 40-50 sidor. Det gäller alltså att det är ett projekt som är lagom stort/litet, att det är praktiskt genomförbart på den praktikplats man lyckats få och att det samtidigt håller rent vetenskapligt. Mitt arbete kommer att bli ett ergonomiarbete med fokus på de professioner som jobbar närmast patienten - sjuksystrar, undersköterskor och sjukgymnaster. Jag kommer att vara på de tre avdelningarna kirurgintensiven, medicinintensiven och något som kallas soins continus (verkar vara som en mellanhand där man vårdas efter en intensivvårdsvistelse innan man hamnar på respektive vårdavdelning).

Det är svårt sjuka patienter med andra ord och för personalen innebär det mycket tunga lyft och stora, otympliga, livsviktiga maskiner samt en hel del stress. Många anställda har problem med rygg och axlar och mina handledare har länge velat titta närmare på ergonomin på avdelningarna. Vilket innebär att jag får chans att göra ett arbete som förhoppningsvis är betydelsefullt både för mina handledare och personalen. Och som jag dessutom tycker är intressant. 

 

I onsdags träffades jag, en av mina handledare och min universitetsreferens (lärare som funkar som en handledare från universitetets sida, som i mitt fall också är internationell koordinator och den person som följt mig hela tiden här) för att väga ihop allas syn på praktik och projekt och mer eller mindre besluta om vad som är genomförbart. Innan dess har jag hela tiden fått återberätta vad respektive part säger, men äntligen fick de prata med varandra direkt. De (och jag) var tack och lov väldigt överens om allt kring både projektet och praktiken. De började diskutera projektet i ett större perspektiv med tankar om en eventuell publicering och att en annan student skulle kunna ta vidare där jag slutat nästa år när praktiken (i master år 2 alltså) ska vara sex månader lång. Oavsett hur det blir med det så är det ett ordentligt arbete och inte bara nåt som görs för görandets skull. 

 

Det kommer att bli en hel del jobb att göra men jag har en känsla av att det här arbetet hamnar precis i skärningspunkten mellan min sjukgymnastikutbildning och den här masterutbildningen. As good as it gets. 

 

Trevlig helg!